Nä, men nästan en i kalufsen! Vi kom iväg något så när tidigt för att gå en sväng i skogen innan det blev för varmt. Tydligen var vi så tidiga att ugglorna inte hunnit gå till sängs än, för bäst jag gick där i skogen flaxade det till ovanför huvudet – så pass nära att jag reflexmässigt duckade lite. Jag trodde för en sekund att det var en stor duva, men såg till min förvåning att det var en uggla som gjorde närmanden.

Lite senare passerade vi en hare som några meter ifrån oss gjorde sig så liten som möjligt för att vi inte skulle se den. Vi gick givetvis genast därifrån för att inte störa. Det är vid sådana möten, med harar, rådjur och andra invånare av skogen, som jag verkligen är glad att jag tidigt tränade Charlie att möta andra djur med respekt. Det är nog inget som jag har präntat i honom mer, än att alla djur är våra vänner, även grodor och gräshoppor. Därför kan vi ofta komma djuren mycket nära utan att Charlie tar någon notis om dem och de inte tar någon större notis om honom. Skulle de bli skrämda är det snarare av mig, som går och pratar och kanske inte rör mig allt för smidigt alla gånger.