Charlies blogg

Ibland låter jag Charlie bestämma vägen för vår promenad. Det var till följd av detta som jag helt plötsligt befann mig vid luckan till en kiosk med en liten hund framför mig som med viftande svans och uppfordrande blick förklarade att här vankas det godis!

Jag har aldrig handlat i kiosken, men det har tydligen någon annan som har promenerat med Charlie…

Jag förklarade för mannen i luckan att det var min hund som hade fört mig dit. Han log och plockade genast fram lite hundgodis som han gav till Charlie. Jag förstod att jag inte kunde ta emot detta utan att köpa något, så jag gick där ifrån med en lakritspipa. Ibland kostar det att låta prinsen bestämma.

Ett paket kom med posten idag. Den innehöll en ny kamera. Trots att de senaste årens bilder med min mobilkamera har hållit förvånansvärt bra standard kände jag att det var dags för en riktig kamera.

När lådan var tömd upptäckte Charlie att kvar fanns en Snickers. Den måste vara min i alla fall, sa han och sprang med den till sin korg.

Synd att kameran inte var uppackad för bilden, tagen med Johannas mobil, är knappast av god kvalitet.